And they called it, Puppy Love...

Ja, det får man säga att jag blev drabbad av, Puppy Love, "tonårsförälskelsen" som det heter. Med andra ord tänker jag inte som folk, tänker orationellt, oförnuftigt. Jag tog mycket för givit när det gäller att skaffa hund.

Min egen dedikation, hängivenhet och inte minst engagemang är jag inte det minsta orolig för. Min hund ska alltid ha mig som sin husse. Jag finns alltid här och kommer aldrig sveka. Dock ibland måste man fatta vissa beslut, som av andra kan ifrågesättas. Men jag vågar säga att jag blir aldrig illojal. Min närmast tror jag känna likadant, både om sitt eget engagemang, men även mitt.

Å andra sidan kan ens arbetsgivaren ha helt andra målsättningar, som inte går alltid hand i hand med ens egna. Och så är fallet just nu för mig och Bella. Vill ändå säga att det blev en överraskning att jag inte får ha Bella på mitt kontor. Min chef samt en till medarbetare ibland har sina hundar på jobbet, dock inte hela dagen. Emellertid hoppas jag för en kompromisslösning där jag fär ha henne på jobbet under valptiden, dvs. till hösten. Jag kommer att leta reda på en daghusse/matte, en glad persionär som t.ex. min chefs Labrador "Elvis" har på vardagarna.

Jag är helt säkert på att detta kommer att lösas på ett bra och kärleksfulla sätt.

Ps. "And they called it, Puppy Love..." är låttext av Donny Osmond, en viss tonårsidol från min barndom. Ds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0